Minns du?


Minns du?
Minns du alla de gångerna
när du var liten.
När dina ögon var stora av 
förundran.
När inspirationen 
nästan 
alltid fanns där.
När nyfikna ögon,
händer,
sökte efter allt de där 
stora.

Minns du?
Minns du alla gånger 
som du tittat upp mot 
vintermolnen.
Sett hur kristaller av 
is
föll & landade i ditt hår.
Minns du
alla de gånger som du fått förklarat för dig 
att varje snöflinga är unik.
Minns du?

Jag träffade en klok
äldre
man som fick mig att tänka.
Han funderade över alla människor
som går på denna jord.
Om alla individer,
hur man kan vara så
'egen'. 
'Tänk att av alla människor på denna jord
så finns det ingen som är likadan.'
& hur stor den tanken är,
hur liten jag är 
& hur liten du är. 
Men samtidigt hur stort det är
att få träffa just dig.
För det finns ingen annan som just dig,
vilken ära att få uppleva
det enda exemplaret.

Så fortsätter hans ord 
& tanken blir
 ännu större.
'Av alla dessa människor, 
av dessa miljarder människor, 
så är du unik. 
& det är ju helt overkligt att det kan
finnas så många unika människor.
Men tänk då på alla som en gång
gått på den här jorden,
hur många det har varit...
& fortfarande är du helt unik.'

Jag minns
 hur jag fått det förklarat för mig,
att ingen är precis som mig,
eller som dig. 
Ensam av ditt slag.
Det får mig att tänka på
de sena vinterkvällarna, 
då jag som barn
 fångade upp 
snöflingor med vanten 
& viskade
till dem
'ingen annan är som du'. 

Kommentarer